Eller, mitt i mörkret – Svensk byggindustri går en ljus framtid till mötes

 
Det finns ett forskningsområde (”kompetensackumulering”) som går ut på att när fler och fler arbetar med en viss fråga under allt längre tid sker oundvikligen stora förbättringar. Genombrotten inom solceller och pris/prestanda-utvecklingen på senare år har tydligen gått att förutsäga redan på 80-talet.
 
Kanske är jag inspirerad av nobelpristagarna som dominerar kvällens TV. Det blåser i alla fall snålt i Skåne och regnet hänger i luften när jag tar kvällspromenaden med familjens hund, Nobelfest på TV eller ej. Samtidigt finns tecken på mörka moln på bygghimlen också med rapporter om minskade byggstarter, en avbruten lång prisuppgång och lite generellt ökad osäkerhet. För den som vill finns det orosmoln att hitta.
 
Trots mörkret (vi saknar nämligen snö…) tycker jag i regnet att det ser ljust ut för svensk byggindustri och istället för att tänka på det skånska vintervädret ser jag framför mig en bild av var vi kan vara om fem år…
 

”… Utbildning i byggande vid svenska gymnasier, yrkesutbildningar, högskolor och universitet innehåller numera självklart mycket mer av detaljerad produktionsplanering, materialstyrning och samordning. Det räcker inte längre med att ”bara” kunna konstruera, numera är allt byggande en del av industriell produktion.
 
Affärsmodellerna har utvecklats och byggherrar, arkitekter och entreprenörer har totalt sett skapat mest förutsättningar för effektiv byggproduktion och ständiga förbättringar. Det talas allt oftare om underskridna budgetar och tidplaner, och bonusar för överträffade mål blir vanligare. Att arbeta på stora och vad som tidigare ansågs vara komplexa projekt är attraktivt.
 
Antalet led i materialkedjan har kortats och även om det varit en omställning innebär det till mångas förvåning inte någon utslagning. Branschen har bara blivit mer effektiv.
 
I affärspressen kan man läsa att Sverige ligger i byggindustrins framkant och byggandet är väl anpassat till marknadens behov…”

 

Att drömma går bra men nu har jag och hunden kommit hem och jag ser fram emot att värma mig med en kopp te. Det är lätt att fantisera när man är ute och promenerar.
 
Med värmen tillbaka i kroppen fortsätter mina funderingar. Jag tror att alla pusselbitar finns på plats idag. Den snabba och kontinuerliga teknikutvecklingen har i praktiken undanröjt tidigare praktiska hinder. Kompetensen ökar och fler och fler ser idag bygglogistiken med samma ögon som tillverkningsindustrin, som ett verktyg för att öka produktivitet och effektivitet.
 
När vi för 6 år sedan började tillämpa mångåriga erfarenheter från andra industrigrenar hade många redan slitit länge med bygglogistiken. Fler och fler hade fått upp ögonen för potentialen och försökt att lösa upp knutarna. För sex år sedan var BIM ett ganska okänt begrepp, idag ett av många som blivit vardag.
 
Med tydligare styrning centralt och ett större engagemang från byggherrar och huvudentreprenörer vet vi idag från direkta produktivitetsmätningar att potentialen är precis så stor, om inte större, som flera rapporter gjort gällande under en rad år. Detta är en trend som kommer att utvecklas vidare.
 
Medan jag från TV:n i bakgrunden hör Nobeldesserten pampigt bäras fram slår det mig samtidigt att det finns så mycket mer kvar att göra än vad som är gjort. Min vision från promenaden nyss känns plötsligt lite tunn. Vi står ju bara i början av en förändring när begrepp som AI, VR, AR IOT, IOL och andra på allvar tar steget in i byggproduktionen. Robotar har vi redan sett på flera projekt och 3D printers testas på olika ställen. Allt detta inte bara enskilt utan som företeelser som alltmer börjar samspela. Jag ser framför mig säkrare arbetsplatser, mindre miljöpåverkan, osäkerhet som elimineras.
 
När man tänker efter är det ju fantastiskt att vi i Norden ligger så långt framme inom flera av dessa utvecklingsområden. Det kanske aldrig kommer att finnas ett Nobelpris för byggare men om det gör det skall det hamna i Sverige.
 
När förändringen kommer i stor skala det borde man ju kunna räkna ut baserat på det där med kompetensackumulering. Kanske något att fundera vidare på under nästa hundpromenad.
 


Detta är en krönika av Anders Eklund, Myloc AB
 

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail