Digitalisering är säkert bra… är en gästkrönika av Fredrik Larson, Bernhard & Larson S.á.r.l.


 

Idag är det svårt för nästan vilket företag eller organisation som helst att inte ha “digitalisering” på åtminstone läpparna. Definitionerna för vad digitalisering egentligen är och vad det innebär är många. Ett sätt att beskriva digitalisering är införandet av nya förändrade praktiska arbetssätt och metoder, både i operativa verksamheten men också i verksamhets- och processutveckling vilka möjliggörs genom bättre användande av IT. En i sig utveckling som pågått under flera decennier men som i likhet med mycken annan utveckling accelererat de senaste åren, dels för att tekniken både blivit mer kraftfull och förenklats, dels till följd av ökad konkurrens vilket tvingar företag att förbättra sig.

Byggbranschen är kanske inte den bransch som gemene man ser på näthinnan när ordet digitalisering nämns men inte minst Mylocs lösningar bevisar ju motsatsen. Mycket utveckling har skett i branschen om än i steg och ibland först när nöden så kräver, antingen genom förändrade finansieringsmöjligheter, tekniksprång i bygg- och/eller materialteknik (där det senare kanske inte alltid är något som nämns med stolthet) eller konkurrens från nya aktörer. Utveckling har skett och fortsatt utveckling är ett måste, likväl som för andra branscher.

En utmaning är den fragmenterade branschstrukturen. Som en illustration, av Sveriges drygt 3 400 medlemsföretag i Sveriges Byggindustrier, vilka tillsammans sysselsätter knappt 100 000 personer, har 97% av bolagen färre än 100 anställda. Vidden av verksamheterna som omfattas är stor. Ett sätt att beskriva det på är att titta på specialföreningarna inom Sveriges Byggindustrier: Från Lösullentreprenörerna till Takentreprenörerna TIB med vad jag förmodar är underföreningen Undertaksföreningen (!). Digitaliseringsbehoven och förmågan skiljer sig åt minst sagt. På ett bygge har vi dessutom också hela installationskadern, transportföretag som levererar till (och från) byggarbetsplatser med flera som berörs när vi skall digitalisera. Och det skall vi göra men låt oss ta lärdom från andra där vår bransch inte är så speciell. Lärdomen är så långt från IT som det går att komma – det handlar om människor.

Digitalisering innebär inte med automatik att vi skall ersätta människor, det innebär att vi istället skall använda våra medarbetare på ett smartare sätt. Det räcker med att läsa sammanfattningen av befolkningsstatistiken för att förstå att vi måste nyttja våra medarbetare (populärt kallat resurser) på ett smartare sätt framöver, både i förändringsprocesser och i den operativa verksamheten.

Digitalisering börjar och slutar med människor – det är människor som beslutar om det och människor som väljer att använda de utvecklade lösningarna och tillhörande processerna. Tänk alltid PPT, inte PowerPoint utan People, Process and Technology – och i den ordningen. Utmaningen med människor är att vi i grunden alla är mer eller mindre förändringsobenägna. Alla vill ha förändring men ingen vill ändra sig, eller som Timbuktu skrev; ”Alla vill till himmelen men ingen vill dö”. Det krävs en förståelse för och insikt om människor och våra behov för att kunna få medarbetare att både lära nytt och lära av gammalt, inte minst det sistnämna är en utmaning. Alla människor genomgår samma utveckling vid förändringar, först en ”chock”, sen en förnekelse-/apatifas, därefter en acceptans som förhoppningsvis följs av en entusiasm. Vi genomgår alla samma utveckling med vi skiljer oss mycket åt vad gäller t ex hur djupt vi sjunker i vår förnekelse eller hur fort vi genomgår förloppet. Utmaningen är att hålla ihop truppen när de berörda personerna befinner sig i olika steg på förändringskurvan under resan. Det gäller att se till att alla kommer med, eller i förekommande fall helt enkelt kliver av. Vi vet alla att vissa människor, ”inte jag men…”, aldrig kommer upp ur förnekelseträsket och då måste det lösas för att resten skall kunna gå vidare.

Det är i ”människodimensionen” många företag och organisationer snurrar bort sig i förändringsarbetet. Utvecklings- och förändringsarbetet drivs av redan frälsta som arbetar med att utveckla processer och verktyg/tekniklösningar. Digitalisering är inte en IT-fråga. Vi kan intellektuellt förstå det men minns när vi senast sa det. Det var när datorisering av administrativa processer skedde under 60-, 70- och 80-talen. Inte alla projekten levererade enligt mål men vi skyllde på ”tekniken”, en vag och accepterad skampåle, när det mer ofta var implementeringen och integrationen med vardagsarbetet på företagen som havererade. Lärdomen att ta med sig var att förstå att implementering startar när projektet startar. Tyvärr ser man alltför ofta att frågan om hur implementering skall blir något som kommer sent i ett utvecklings-och förändringsarbete trots att vi vet att det tar tid för förändringar att nå avsedd effekt, det vi baserade business caset på. Vi vet i början av ett projekt inte alltid exakt vad vi skall leverera i slutändan, mer än nya/förändrade processer med nytt/förändrat teknikstöd, men Varför vi behöver förändra vet vi. Genom att förmedla och förankra denna kunskap, insikt och förståelse i ett tidigt skede som vi lägger grunden för ett framgångsrikt genomförande och resultat.

En av nycklarna i detta arbete är ledarskapet, inte att vi har med ”HR” i utvecklings- och förändringsarbetet eller att vi budgeterar utbildningstimmar i samband med driftsättandet. Detta är en ledarskapsfråga, det är ledare från den verksamhet som berörs som tidigt skall engageras för att kunna utöva sitt ledarskap. En ledare är en person som tar sitt team till platser och situationer som de inte skulle klara av på egen hand och förändringsarbete är ett typfall där ledarskapet ställs på prov.

Digitalisering är bra för det tvingar oss att skärpa till vårt ledarskap (vilket kommer att bli ännu viktigare i en värld med större konkurrens om arbetskraften men det är en annan artikel)! Har vi inte ledare och ledarskap på plats så skall vi inkludera den utvecklingen i vår digitaliseringsresa. Risken är annars överhängande att vi utvecklar verktyg och metoder som ingen använder på det sätt det var tänkt. Att sen skylla på tekniken funkar inte längre. I bästa fall kvalar vi in för att ställas ut på Museum of Failure i Helsingborg. Alltid något…
 
PS. Som exempel på när man inte använt PPT, gå gärna in här och räkna efter hur många gånger orden människa, person, medarbetare, ledarskap… används 😉 DS.


 

Fredrik Larson om digitalseringOm gästkrönikören
Fredrik Larson arbetar sedan många år som rådgivare och inspiratör till bolag som är i förändring, frivilliga eller ofrivilliga. Erfarenheten kommer från flera olika branscher och länder runt om i världen. Numera med eget bolag och i partnerskap med andra och tidigare från konsultbolag och leverantörsutveckling på IKEA.

 

Facebooktwittergoogle_pluslinkedinmail